Min nye Sardinske kompis

…. han heter Daniel, är 8 år, och det var han som tog kontakten.

Ja, det här med rubriksättning är inte lätt, funderade också på:

”Den flygande Holländaren” eller

”En osannolik historia”, men tyckte att det här med kompis passade bättre.

Så här var det:

Jag och Synnöve var på Sardinien (Alghero) förra veckan. Vi anslöt till Blogginnehavarinnan Berit (förlåt att jag skriver innan du har berättat om resan) och Kenth, de hade även tillbringat föregående vecka där.

Vi hade planerat att sola, bada och hyra bil ett par dagar i mitten av veckan. Det här med att hyra bil visade sig vara mer populärt än vad marknaden förutsett – det fanns inte en bil ledig (jo vi fick bud på en för 100 Euro/dag, vilket vi tycktevar väl saftigt), så det fick vara.

Vädret var fint och badtemperaturen lämnade inget ytterligare att önska, så det blev mycket standlatande med täta bad. Lunch intogs på någon närbelägen strandbar.

En dag käkade vi lunchen på ett ställe med det klingande namnet ”La Pallafitta”. Vi slog oss ner vid ett bord och strax efter reste sig sällskapet (ett par med två små pojkar) från ett närbeläget bord, efter att ha ätit färdigt. Då de skulle gå, kom den äldre pojken fram till oss och frågade om vi var svenskar. Han hade väl hört så mycket obegripliga språk, så han tyckte väl att det var unikt med andra svenskar… . – Då pappan ropade: ”Kom nu Daniel” ursäktade han artigt och talade om att han måste gå nu.

Eftersom vi tyckte att stället var bra, gick vi dit även till lunchen dagen därefter. Liksom föregående dag var paret med pojkarna där och eftersom Daniel var en öppen och intresserad kille, kom han genast fram och pratade med oss. Vi växlade några ord med pappan och försäkrade att Daniel inte alls störde oss, samtidigt som vi lade märke till att han pratade italienska med sin fru. Daniel förklarade att han var på besök hos mormor och morfar och att han pratade italienska med dem, medan han pratade svenska med farmor och farfar, som bodde i Eskilstuna (skulle besöka dem om fyra veckor).

– ”Vad bra, då kan du ju två språk, det har man nytta av!”

– ”Jamen, eftersom jag bor i Holland, så pratar jag holländska också” nämnde han i förbigående(!)

Nåväl, vari ligger då det osannolika? – Jo ikväll var jag på något hisnande intressant, nämligen ett vägmöte! Efteråt småpratade jag med en granne, som frågade om hur vi haft det på Sardinien. Han nämnde också att han då han tidigare drev en Statoilmack i storstaden Flen, hade han kontakt med en säljare vid namn Ekstedt, som numera var pensionerad. Han hade inte träffat honom på ca 10 år, men av en tillfällighet hade denne Ekstedt, på genomresa – vad gör man annars i Flen?- tittat in hos honom i hans nuvarande verksamhet. E. hade då nämt att hans son, som bor och arbetar i Holland för ett större transportföretag som heter TNT, var gift med en kvinna från Sardinien, så barnen pratade italienska med morföräldrarna och svenska med farföräldrarna och dessutom holländska, eftersom han bor och går i skola där. – Grannen tyckte att det var en tillfällighet, att vi också just då var på Sardinien (!)

Jag tror att Danien heter Ekstedt i efternamn………