Grekiska ön Karpathos fin och annorlunda!

Här skriver Ann hur hon upplevde ön
Karpathos 23-30/9 2010

Denna vintriga mycket snörika decembermånad kanske en och annan börjar fundera på nästa års semester. Den grekiska övärlden är alltid mysigt att besöka.

Karpathos är den näst största ön i ögruppen Tolvöarna och ligger mellan Kreta och Rhodos. Ön är 300 kvm och har knappt 6 000 invånare, varav 2 000 bor i huvudstaden Pigadia. Den norra delen består mest av vilt och klippigt landskap medan den södra är flackare och uppodlad. Öns högst topp, Kali Limni ligger 1 215 möh. Norr om Karpathos ligger den obebodda lilla ön Saria, där den antika staden Nissyros låg.

Vi bodde en halvtimmes promenad ifrån Pigadia, vilket var helt ok. Det var lagom att ta en promenad, antingen för att inhandla lite eller för en middag på någon av alla fina restauranger som låg vid hamnen. Man kunde behöva gå ner maten man åt på kvällen, för det kunde bli lite för mycket av det goda ibland. Vi älskar den grekiska maten, det är sällan man blir besviken och oftast är maten väl tilltagen. 

Vårt hotell var ett mycket fint lägenhetshotell med endast 19 lägenheter. Det var litet och familjärt med en go och glad grekiska som ställde upp på det mesta. Hotellet hette Journey´s End, det var mycket mysigt och välskött. Vi hade en stor lägenhet med balkong/terrass.

Hyrde bil i 2 dagar och tog oss runt den lilla öns sydligare delar. Första  dagen körde vi västerut mot Arkassas och Finiki, en liten mysig fiskeby med bra restauranger hade vi hört.  Tyvärr passade det inte in att äta där just den dagen eftersom vi hade picknick med oss. Vi valde en strand strax innan Proni Bay, där vi var helt själva med drivved och annat smått och gått från Medelhavet. Stranden var något stenig – men med runda goa stenar – och härligt varmt vatten. Färden gick sedan vidare mot Lefkos, en populär turistort där vi badade och solade.

Därefter gick färden hemåt genom bergstrakter och till byn Othos, vidunderlig utsikt ner mot Pigadia.

Middag intog vi på Mike´s bar mitt inne i Pigadia. Restaurangen är känd för sin goda mat, vilket vi kunde hålla med om.

Dag 2 med bil gick till den mest kända badstranden Apella, som år 2003 utsågs till Medelhavets bästa strand. Den ligger fortfarande på topp 10. Jag kan verkligen förstå det! Vägen dit var smal och slingrig men vi fick verkligen lön för mödan när vi nådde stranden som var ett paradis med kristallklart, varmt vatten! Hit kan man även ta badbåtar från Pigadia om man – som jag – inte gillar slingriga vägar.

Snart hade vi fått nog av sol och bad tog oss vidare till Mesochori, som vi läst om på www.kalimera.se. Vilken by – med gränder som var så smala och trånga att vi trodde att vi inte skulle hitta ut. Vi sprang på en liten bar som låg insprängd i berget med vidunderlig utsikt mot Medelhavet! Där intogs lunch som bestod av bl.a kalamares och souvlaki, mycket gott!

Så ville vi även se Ammopi, som man enligt Apollos katalog borde se. Det var visserligen en pittoresk liten by, fast jag måste säga att de byar vi besökt tidigare var mycket trevligare och mysigare. Vi tyckte det var alldeles för  mycket folk på stranden här och det blåste kraftigt. Denna by var inte alls som de lugna och mysiga byarna vi besökt tidigare, så Ammopi kan man vara utan!

En dag gjorde vi utflykten till Olympus, byn som så sent som på 1970-talet  fick el och rinnande vatten indraget. 
Byn ligger högt uppe i bergen, man kan köra dit i jeep, men vägen var stenig och krånglig så vi föredrog att ta båt och buss dit istället. Det behövde vi inte ångra, det blev en fantastisk båtresa med underbara människor som ägde och bodde på båten.

Byn låg verkligen ute i ingenstans, kvinnorna gick omkring i sina traditionella dräkter, man bakade bröd i ugnar mitt ute på gatan, och ruiner av kvarnar stod på rad längs klipporna.

Ja, det kändes verkligen som att komma tillbaka till gamla tider! Men nu har ju turisterna hittat hit och det är på gott och ont kan man ju tycka. Men Olympus är verkligen värt ett besök.

När vi varit uppe i byn väntade vi nere i Diafania för båtfärd tillbaka till Pigadia, då passade vi på att bada och ta en dricka.

En dag bestämde vi oss för att vandra lite i omgivningarna. Vi hade sett byn Menenetes från hotellet och tyckte att det skulle vara ett bra utflyktsmål. Vägen dit var stenig och slingrig men vacker utsikt och bra motion. Väl framme tog vi oss naturligtvis en välförkänt paus med vatten och öl. Tog sedan stora vägen tillbaka ner till hotellet.

Jag tycker det var en fantastiskt fin och lite annorlunda grekisk ö med härligt klimat, varmt och behagligt både dag som natt. Väl värt ett besök!!

Berättelse och foton av Ann och Thord Jonasson, Gränna